Dån
Effektiv bekämpning av dån i oljeväxter och stråsäd
Dånsläktet (Galeopsis) är ett släkte inom familjen kransblommiga växter. I Sverige är det inom jordbruket Hampdån (Galeopsis speciosa) och Pipdån (Galeopsis tetrahit)
som är de vanligast förekommande av de fem arter av dån som finns i Sverige. Det är ettåriga örtogräs som trivs på odlad jord. De har god spridningsförmåga och är jämte målla det ogräs som snabbast etablerar sig på grus-, jord- och stenhögar. Dånarter är sommarannuella vilket betyder att de bara lever ett år och sen dör. Växten satsar på att efterlämna sina gener i frön. Det är viktigt att bekämpa dånarter då dessa kan vara värdväxter för svampsjukdomar (potatis) och nematoder. Dån gror väldigt snabbt och i flera omgångar under växtsäsongen.
Pipdån är relativt högväxande ogräs som normalt kan bli 20 – 70 cm. Den karaktäriseras av två kägelformiga knölar placerade på den undre kronläppens fäste i kronpipen. Bladen är smalt äggformade, håriga och grovt tandade. Blommorna kan variera mellan vit och mycket mörkt rosa. Den har fyra ståndare varav två är längre än de andra, och fruktämnet är fyrdelat.
Stjälken är hårig och det är lätt att sticka sig på de spetsiga hyllena i blomkransarna. Hyllet är sambladigt med fem skarpa spetsar. Foderbladen är ungefär lika långa som kronpipen, och den tvåläppiga blomman sticker ut uppåt ytterligare 6 millimeter. Stjälken är, precis som hos övriga dånarter, tydligt uppsvälld under varje led. Pipdån blommar under högsommaren (juli) och tidig höst (september). Den trivs bäst på ljusa platser, gärna mullrika jordar. Var observant vid kontakt då den är giftig, kan vara förlamande vid större intag, bör observeras vid helsädesensilage.
|
